Toonis blogg

Det är lätt att halka in i en lindrig vinterdepression. Det är mörkt, kallt, snöigt och alla dagar ser ganska likadant ut. Speciellt när saker inte blir lika bra som man tänkt sig eller man vet att man borde läsa men helt enkelt inte orkar. Värst är det ändå när man påriktigt försöker och man inte förstår nånting.
Däremot älskar jag att hitta sångtexter som passar ihop med mitt humör.

Åt samma håll- Lars Winnerbäck

Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,
och jag hade inga veckor, inga dar,
bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
och hon mötte mig med sitt leende
Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll" 

Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd o dra till Åbo men hon rädda mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj?
Mörkret är så tungt och alla männskor är som is.
men hon tyngdes inte ner, hon sa "Vad spelar det för roll?"
"Här! Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

Då jag skulle gå och sova gick jag förbi arbetsrummet där pappa satt och jobbade. Han lyssnade på någon klassisk skiva med Pekka Kuusisto och nån annan kille på vilken sista sången hette Antonia. Jag blev så inspirerad att jag sökte "Antonia" på Spotify och fick den sorgliga nyheten att ifall jag skulle vilja satsa på en musikkarriär är artistnamnet "Antonia" redan upptaget. Men lite roligt och ganska fint är att mamma nångång berättat att då hon sjöng i en acappella-grupp medan hon väntade mig, skrev en av medlemmarna en sång till mig som heter "Antonia". Tyvärr bandade de aldrig in den, men noterna finns ännu någonstans.

Äntligen svar på vissa av sommarjobbsansökningarna! Inget jobb ännu, men löfte om att höra av sig. Mer kan man kanppast begära i detta skede.

Jag kan bli helt löjlig glad av saker ibland trots att jag vet att materiella ting inte är allt och att det är lite fult att vara materialist. Men till exempel min nya vinterrock som var på 50 % rea, är jättesnygg och framför allt håller mig varm gör mig ganska nöjd.

Jag vill bara meddela att jag gjorde ett mål i förra matchen. Det kändes så otroligt bra och befriande att jag sprang omkring med ett fånigt leende hela resten av matchen. Jag kan fortfarande, fast hela säsongen känts lite som att skida flata utan valla på skidorna. Dessutom spelade jag bra. Inte så bra som för typ två år sedan, men bättre än jag gjort på hela året. Det känns bra.

I det senaste avsnittet av "How i met your mother" kretsar handlingen kring att det i varje bra förhållande finns en "settler" och en "reacher".  "One person reaches for someone out of their league, the other one settles for someone below their's. The settler is never jealous of the reacher, where is the reacher gonna go?" Man kan ha delade åsikter om detta, men nu känner man ju igen det i många förhållanden man ser. Man kan fundera t.ex. över att någon har blivit tillsammans med någon fast han/hon skulle ha kunnat få "vem som helst". Detta är ytligt och ganska fånigt men något att fundera på. Mer skrämmande blir det ju genast om man börjar fundera på vilkendera man själv är...

Älska Joshua Radin.

Hur kan det alltid komma sig att det är så roligt att städa när man borde läsa på tent? Igår fick jag världens städ-himo och började organisera och kasta bort gamla papper med rasande fart i ungefär 20 minuter då jag egentligen borde ha fördjupat mig i "tiedonhankintanäkökulman merkitys ja rajoitukset". Jag vet att det är nyttigt att läsa böcker på finska, men " Tutkiva oppiminen" är såpass krånglig att jag inte tror att jag skulle förstå det på svenska heller. Däremot har boken roliga exempel instuckna här och där som gör läsningen lite roligare.

Idag tänker jag träna efter en veckas paus. Foten är ännu sjuk men läkaren sade att det högst antagligen bara är en sena som är lite försträckt och irriterad men att jag nog kan träna om jag vill. Lösningen är värkmediciner och överanvändning ICE POWER.

Jag har blåmärken över hela armen efter mitt misslyckade blod-donerings-försök. Blodet rann för långsamt och den 1 ½ deciliter jag lyckades procucera måste slängas bort efter att jag blev yr i huvudet och fick ligga med fötterna i vädret och inte kunde donera från vänster arm eftersom mina blodådror där är så tunna. Jag fick i alla fall ett halarmärke, en pins, ca en liter mulitvitaminjuice, kakao, en smörgås, bulla och kex samt en kiva känsla av att i alla fall ha försökt vara till hjälp. I april pånytt med större framgång!

Nu har jag lyckats slösa typ 15 minuter på det här. Men nu --> "kuinka ongelmien asettaminen ohjaa tutkivan oppimisen prosessia".

Igår var jag i Lärkan på filmgala. Jag har varit där två gånger sedan studentdimissionen och varje gång jag kommer dit känns det lite konstigt men samtidigt välbekant och hemtrevligt. Redan att gå vägen från tåget till skolan kändes så. Samma känsla dykte upp då vi såg "Naturens under Lärkorna" som var filmad i skolan under den tid vi gick där, då det ännu var vår skola. Ibland skulle det bara vara skönt att få gå tillbaka och sitta på en timme man egentligen inte bryr sig så hemskt mycket om, men få se alla sna vänner på sin 3 minuter (läs 7 minuters rast) och egentligen inte ha så mycket ansvar eller framtidsstress.

I förrgår hade vi en kändis i butiken. Jag nämner inga namn utan säger bara kvinnlig, blond, finlandssvensk programledare.

För att på något sätt väcka min sömniga blogg tänker jag reflektera lite över året som gått. Listor, gotta love 'em.

1. Gjorde du något 2009:s nyårsafton som du aldrig gjort förut?: jag sitzade på golvet vilket var en ny upplevelse och ganska kiva som omväxling.
2. Höll du några av dina 2009:s nyårslöften?: jag fick en (eller tre :) ) studieplatser så jo.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: int som jag vet ;)
4. Dog någon som stod dig nära?: en familjebekant som var nästan som vår släkting fast vi int va släkt.
5. Vilka länder besökte du?: US and A (NEW YORK!!) och  Teneriffa.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?: sommarjobb!
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 090909 va ju lite speciellt.
8. Vad var din största framgång 2009?: mina studieplatser :D
9. Största misstaget?: ja-a. att jag int hade något sommarjobb vilket ledde till att jag shoppa mindre i New York :P
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: min dunderflunssa som varade i över en månad var ganska onödig...
11. Bästa köpet?: mina högklackade skor är absolut det jag haft mest nytta av. och min svarta väska.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: kläder, kaffe, choko, tåg och fester.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: att jag fick ett jobb så snabbt och förra nyåret med alla underbara människor som fanns kvar fast jag hade varit borta så länge.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?:pokerface, sexy bitch, i gotta feeling och andra partsånger :)
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Ganska likadant eftersom det går upp och ner, men ett stabilt år så kanske man kan säga att jag var gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: njutit av småsaker i livet.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: stressat.
18. Hur tillbringade du julen?: hos min morfar och sedan hemma med familjen + famo.
19. Blev du kär i år?: still in love med den bästa av dem alla <3
20. Favoritprogram på TV?:grey´s, huippis och unelmien poikamiestyttö :D
21. Bästa boken du läste i år?: gillade Stieg Larsson trilogin.
22. Största musikaliska upptäckten?: jag återfann joshua radin.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: flytta hemifrån-stuff.
25. Något du önskade dig men inte fick?: int egentligen.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?: firade med familjen + nicke och hade sedan 90-talsfest (fast den int va på min födis). gotta love glitterspray.......
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: njaa int något konkret. men alltid kan man ju göra nästa år bättre än det förra.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: farkkun och nån tröja / "nånting och leggins".
29. Vad fick dig att må bra?: alla de som alltid finns där. och choko.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: tyvärr nog den där pättinsön fast jag egentligen inte alls vill....
31. Vem saknade du?: sonja som int e här och alla de som bor i åbo och inte alltid är här. dem som var i milin på veckosluten.
32. De bästa nya människorna du träffade?: mina studiekompisar. swen forever.

Det finns få saker som är så frustrerande som att försöka läsa på tent och lära sig om minnet. Man sitter alltså och försöker komma ihåg hur det egentligen fungerar när man kommer ihåg. Det känns ganska omotiverande eftersom det står exakt hur och vad du kommer att glömma. Försök nu sen lära sig det.

Igår fick vi halarmail! Äntligen! Efter julen får vi alltså de underbart (läs raivo-) turkosa halarna. Sen blir det att sy halarmärken vilket antagligen går lite si och så om man beaktar min 7:a i handabete...

Nu väntar en massa julfester i olika former. December är nog en av årets bästa månader trots all skol-, present- och allmän stress.  Man måste fokusera på det roliga och försöka glömma hur jävla mörkt det är i det här landet så här års.

Dagens irritationsmoment: Människor som med våld skall lämna mittplatsen tom i tåg och sätter sig längst ut. Så när man stiger på tåget och är morgontrött och skulle vilja sätta sig får man stå en stund och först stirra på dem och sedan säga ett argt "anteeksi". Detta leder oftast inte till att dessa människor flyttar på sig, utan de rör just och just på sina ben för att man sen ska kunna tränga in sig på den där jävla platsen i mitten och dessutom få lite dåligt samvete för att man vågar sätta sig i mitten. argh.

Att åka till Åbo är alltid lite som att åka på en resa. Dagen börjar oftast med en roadtrip, sedan blir det ofta fest i olika former allt som natten fortskrider, denna gång sitz på Nylands nation i Åbo och glöggrundan (med och utan halare, var e glööggen var e glööggen??) för att sedan sluta på en madrass på golvet. Nästa dag vaknar man och mår comme ci comme ca, men man är åtminstone alltid tillsammans med människor man tycker om med sitt illamående och sin huvudvärk. Denna gång inkluderade det också choko och Guitar Hero Rock Band. Tillsätt ett Hesebesök för att stilla hunger vid behov. Vill man veta mera detaljer skall man gärna läsa Ainas blogg, där finns allt mera utförligt, men oavsett var det jättelyckat! Nu är man tillbaka i vardagen med tenter, projekt och föredrag. Tjohej.

Idag blev det jul i Grankulla. Granen tändes, juldekorationerna sattes upp och fyrverkerierna dundrade. Är det bara jag eller tycker någon annan att det är lite tidigt att inleda julfirandet 26 november??

Imoron blir det då glöggrundan. Jag är så megabitter över att jag inte har en halare. Det är bara så jättestörande att jag sku kunna ha en men inte har en och att en massa andra människor som ha studerat lika länge som jag har en. Blaah. Annars hoppas jag att det blir kiva eftersom det skapats ganska höga förväntningar.

Jag hatar att vara trött. Alla småsaker känns bara otroligt irriterande och blir jättemycket större än de var menade från första början.

Någongång under sin show "En kvälls grej" yttrade André Wickström orden "Finland är alltid lite sämre". Detta citat stämde synnerligen väl in på gårdagens Talent final. Visst fanns där bra bidrag, WFFF var inte bara bra för att jag känner en i gruppen utan också för att de påriktit var jätteduktiga och dessutom utstrålade en helt otrolig glädje. Sedan var där väl några andra bidrag som var bra, men TOP TREAN? Han som vann var väl helt charmig, men alla som sett Jessis version av "Hero" vet att det är många som är begåvade med den talangen (Jessis version är det fakto bättre... :D ) Men HerreGud de som kom på andra och tredje plats!!?? Den lilla flickan sjöng väl helt okej, vilket man inte kan säga om han som kom tredje som dessutom sagt att han antagligen kommer att få mycket mera jobb än den som vinner. Varför kom de andra och tredje när andra grupper/personer hade betydligt mer talang? Är det här standarden på den finska talangen? Man behöver bara flytta sig ett land åt vänster så är allt på en helt annan nivå. Mest synd var det att domarna tyckte att alla var "loistavia" och inte gav någon konstruktiv kritik alls.

"And that´s all I have to say about that." [Forrest Gump]

Ibland när jag lyssnar på musik får jag nästan lite illa och vara för att jag helt enkelt tycker så sjukt mycket om sången ifråga. Jag kan lyssna på den hur många gånger som helst i rad och ändå älska den lika mycket om inte mer. Känslan för sången kan vara en vecka, en månad, ett år och sedan bytas ut. Men sången kommer ändå alltid att betyda något och jag kommer alltid att förknippa den med något eller någon.
Tänkte skriva ner en lista på sånger som för alltid kommer att påminna mig om det de står för (jag har inte älskat dem alla, men alla betyder något) helt enkelt för att det är kiva och för att jag inte orkar skriva mer på min oppimispäiväkirja.

* When you´re looking like that- Westlife: Nylles abisitz och att Dea och jag dansade helt hysteriskt.
* Breathe (2 am- Anna Nalick: Tvåans vår och min och Nickes andra träff.
* When i grow up- Pussycat dolls: Ett starbucks besök förra hösten då vi skrattade i tre timmar.
* Love is wicked- Brick and Lace: Sonjas och Jockums 18års födisfest.
* Better days- Goo goo dolls: Tvåans nyår
* Dragostadin tei-vad nu gruppen hette: vår skriba
* It ends tonight- the all american rejects: ohi on efter skrivningarna
* Pelimies- Martti Vainaa ja sallitut aineet: Gymnasiets lägerskola
* Dark blue- Jacks manequin: Italienresan uner abiåret.
* Please don´t stop the rain- James Morrison: sommaren -09.
* Smooth criminal- Michael Jackson: sportlovet efter gammeldansen i Österrike.
* 100 % vihaa ja väkivaltaa- nån arg finsk rappare- Yleläger med Aina och Petro under abiåret
* Mon paradis- Jonathan Cerrada: sommaren mellan ettan och tvåan.
* I´m yours- Jason Mraz: en solig morgon i Nickes kök.
* Tinasormus- Janne hurme: midsommar perkele -07 på Niklas lande
* When I look to the sky- Train: St raphaël sommaren -07

och många fler.

Fredagen blev väl kanske inte helt som jag väntat mig. Istället för att gå och lyssna på Anna och besöka Lärkan fick jag gå på jobb. Kvällen spenderades med en glad två-åring och How I met your mother. När jag blir stor skall jag alltid, alltid, alltid komma hem i tid till mina barnvakter. Hellre tio minuter för tidigt än för sent. För fastän det inte är världens största problem är det irriterande.

Lördagens matcher gick bra. Vi vann men det var det. Jag är jättetrött på att spela dåligt. 0+3 på 4 matcher säger sitt. Kvällen hos Petro och Svenska Pubben räddade veckoslutet. När vi kom dit sade poken åt flickan före oss i kön att "det är 21 års åldersgräns på lördagar och jag kan inte göra någonting åt det". Vi beslöt oss för att ändå försöka så jag gav helt lugnt mitt körkort till poken som tittade på det och sade "välkomna, narikkan är till höger". Lite roligt med tanke på att vi inte ens alla var 20. Musiken var kanske inte den bästa men man såg många bekanta och halvbekanta. Bussen hem tog onödigt länge och sängen kändes alldeles underbar.

Idag var det 18års middag på Meritorppa. Den bästa kommentaren kom av en kanske 5årig pojke som råkade smälla igen dörren på sin lillasysters fingrar. Båda två grät och deras farmor försökte trösta dem med att säga åt pojken att "men vännen, det var inte ditt fel". Pojken tittade sin farmor i ögonen och svarade "visst var det mitt fel". Sanningen kommer ur barnamunnar.

Idag fick jag igen frågan "ja du följer säkert mamma i fotspåren och sjunger i Lyran?" Det känns varje gång lika dumt och nolo att säga "jo alltså jag sökte in i år men kom inte in." Det värsta är att sedan börja förklara varför. Speciellt när äldre människor frågar eftersom det tydligen var jättemycket lättare att slippa in då t.ex. mina föräldrar studerade. Jag ville inte verka som dem i Idols som tror att de kan sjunga men inte kan och sedan kommer med massa bortförklaringar. Sådär "nå alltså det var jättemånga som sökte och de tog in jättefå blablabla..."
Sedan fick jag en inbjudan till julkonserten på facebook. Jag hoppas att den som skickade den till mig skickade den till alla sina vänner och inte bara till utvalda. För då var det så otroligt otaktiskt och okänsligt att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta.

Jag hatar att det här betyder så mycket för mig och att det ännu känns så förjävligt. Det finns faktiskt värre saker att sätta sin energi på. Men ändå är det så.

Dagens epic fail: Jag lyssnade på nyheterna där de berättade att svenska rederier har använt italienska livbojar som sjunker när de kommer i vattnen! Det är nästan lika misslyckat som hon i America's next top model som var för liten för att vara en Plus-size-modell.

Pappor med sina små barn är nog fortfarande något av det sötaste som finns. Igår såg jag en pappa med sin lilla dotter som var påklädd som bara små barn kan vara så att man just och just såg ansiktet. Sättet han tittade på henne var bara så underbart.

Veckoslutet var jättelyckat om man bortser från hur jag mådde på lördagmorgonen. Till höjdpunkterna hörde att laga sig klar med Dea inför stekarsitzen, själva sitzen fastän vi var bittra vid väggen, den lyckade efterfesten, tuppluren efter jobbet på Jollas, de helt otroligt satsade tuparna, Svenska natten efter att människor började komma dit och mina första träningar på en månad.

Jag kom igenom min sociologitent! Oh Happy Day! :)

Jag tycker att hela diskussionen om luciakandidaterna på SHS-webben egentligen är lite fånig, men samtidigt hälsosam att ha. Jag tycker nämligen lite synd om kandidaterna som fått utstå kommentarer som är under all kritik och bara sätts ut på internet av relativt barnsliga människor som säkert inte menade att det skulle bli såhär illa illa, men som knappast skulle ha skrivit det om de varit tvugna att sätta ut sitt namn. Sen kan man ju tycka lite synd om de hankeiter som inte har något med diskussionen att göra och ändå får skit för det, men att döma av de upprörda rösterna på hbl.fi tycker vissa hankeiter mer synd om sig själva än om kandidaterna vilket ju kanske är lite fel... Hela grejen är i alla fall lite väl uppblåst, men jag börjar bli allt mer emot öppna forum där man får tycka vad man vill utan att skriva namnet under... Jag läste en bra åsikt på hbl.fi skriven av "andreas" som tyckte att det var viktigare att värna om kandidaternas integritet än att hacka ner på hankeiter och att man såklart inte kan dra alla från hanken över en kam.

Hört på jobbet:

[en liiiten liiiten pojke kommer fram till disken]: har ni en leksaksavdelning?

[vi förklarar att vi tyvärr inte har det, pojken går iväg]

3 minuters paus.

[pojken kommer tillbaka]: har ni vinterstövlar då?

Han var så söt med sitt s-fel och att han inte räcktes upp över disken och själv frågade efter vinterstövlar :)

Tydligen var det 80 sjukanmälda i Lärkan (jeje halarmärke :) ) på måndag. Nu är svininfluensan ju lite skrämmande.

Så var det då söndag igen. Jag börjar bli ordentligt trött på min flunssa. Och allra mest irriterande är det att inte få träna. Jag håller på att bli galen av att sitta stilla, och det är ju inte som om det skulle hjälpa heller. Men idag tog jag nån kick-ass astmahostmedicin så nu får det lov att hjälpa.

Kräfön ute i Vichtis blev exakt så bra som mina höga förväntningar hade hoppats på. Bastu, jacuzzi (sex flickor samtidigt fast det var trångt) en helt helmi kräftissitz med allt som hör till, juustosnacks- och pyttipanneorgier, biljard med Nicke ("å du får int sen alls säga åt mig hur jag ska göra!") långa samtal i natten, sängen som erövrades och hela den långa sköna krabbisdagen liggandes på olika soffor eller madrasser. En sympatitanke till dem som mådde sämre och hon som mådde sämst. 70årsfesten på kvällen var som 70årsfester brukar vara, god mat, fina tal och kiva fiilis.

Nu äter jag världens godaste cheesecake. Tänk att man kan bli så nöjd av mat.